F d lapptillsyningsman

 

Petrus Holmgren

 

Vardofjäll, Vilhelmina

 

 

 

Född 22.12.1882 i Fatmomakke, Vilhelmina

 

samt

 

Häradsdomare

Erik Thomasson, Lycksele

 

 

Intervju 1965 av J E Nyman

Daum, Bd 810

Avskrift: Roland Tidström, 2001-03-29

 

 

 

 

 

Fullständigt namn Petrus Heleodorus Holmgren, Vardofjäll, Vilhelmina.

 

Familjen flyttar till Stornäs

Jag minns sedan jag var fyra år (1886). Då bodde mina föräldrar i Fatmomakke. Sedan flyttade de till Stornäs där min morfar hade hemman. De ville att mina föräldrar skulle flytta till Stornäs. Det var inte mycket husgeråd att ta från Fatmomakke. När mamma hade burit allt husgeråd till båten – vi rodde med båten – minns jag än i dag katten vi hade. Mamma hade en smörkärna. Mamma sade: "Var ska vi placera katten", varpå hon sade: "Nog blir det någon råd", och släppte ned katten i smörkärnan och rodde till Stornäs.

 

Dagens tider: Det är så stor skillnad nu mot från början. Ska man jämföra utvecklingen hittills förstår inte jag var det ska sluta. Det blir väl så att rätt till bestämd ledighet och bättre betalt.

 

Fatmomakkehelgen

  På 1880- och 1890-talet visste vi inte om någon fritid. Någon semester har varken jag eller min hustru haft annat än när vi har legat inne på sjukhus. Det har varit semestern.

  Fatmomakkehelgen var väl den enda fritid. Och på den tiden fanns inte en enda motorbåt på Kultsjön, det var roddbåtar. Till Fatmomakke samlades folk från Kultsjödalen och de som kom nerifrån. Det var att handro roddbåtar och flytta folk som kom nerifrån, ända från Kultsjöluspen upp till Fatmomakke. Jag har personligt rott många gånger Kultsjön från Fatmomakke till Kultsjöluspen och fraktat folk fram och åter till Fatmomakke.

 

Häradsdomaren om fjällfolket

  När häradsdomare Erik Thomasson första gången kom upp till Dikanäs var intrycket att det var något olikt det jäktade storstadslivet i Stockholm. Det var frid och enkelhet och värdighet över folket. De var inte rädda för arbete, men det gick så lugnt och det var så trevligt att sitta och prata med dem. Och så var det så vackert där uppe. Och det fanns stora och fina herrar i Avasjön.

 

Flottning

  Petrus Holmgren: Petrus svävade i livsfara en gång när han flottade timmer nedanför Kultsjön. Jag föll åt ån där forsen var som värst. Timret hade lagt en timmerbröt på en stor sten där. Jag var på bröten och när jag spakade iväg en stock flög jag åt ån och mitt under bröten. Jag tänkte vad hemskt det skulle bli där hemma när de skulle få höra att jag hade drunknat. Men rädd hann jag aldrig bli. Jag åkte nedför sten och kände att den var alldeles tvär. Men jag kom fram på nedre sidan om bröten. Då kom den kraftige Herbert Abrahamsson i Kultsjöluspen roende nedanför och tog reda på mig. "Är du trött", sade han. "Nej, inte ett dugg", sade jag. Han satte ut handen så jag tog i den, och så tog jag i båten, som åkte utefter forsen. Jag höll i mig i aktern med båda händerna. Det gick bara bra. Troligen inträffade detta 1912 eller 1913.

 

Jobbet som lapptillsyningsman

  Samarbetet med högre myndigheter har varit så bra det kunnat bli. Jag har arbetat under landhövding Skotte, Ringstrand och Rosén, bättre tider minns jag inte till. Alla pengar jag begärde… Och landshövdingarna följde med mig. Ringstrand följde med mig två gånger, en gång hämtade jag honom i Risbäck. Vi for till Jetnemsjö, därifrån in i Norge och ut genom Vojmådalen. Ena gången följdes vi åt från Klimpfjäll in i Norge och första gången när vi kom från Jämtland in i Norge. Och inga motorbåtar fanns då. Vi handrodde. Nu är det rejäla motorbåtar.

  Bättre personer än landshövdingarna kommer jag inte att möta under min korta livstid som jag har kvar. Myndighetspersoner på lägre nivå har samarbetet varit både si och så. Landshövding Ringstrand ville en gång att jag skulle ta upp en sak i förslagsstaten. "Javisst kan jag göra det, men det beror på vad lappfogden menar om det", svarade jag. Landshövdingen svarade: "Det finns den som är över även en lappfogde".

  Samernas förste ombudsman, Kramér, tycker jag står på samernas sida. Han vill se om samernas rättigheter.

 

(Intervjuaren: Karlfeldt har skrivit en dikt, där han varnar för fem farliga f. Ett f är fjärdingsmannen, befallande och hård, han lurar på ditt välstånd, din arvedel och gård. Det andra f är fogden, som inte alltid är så snäll heller.)

 

Försörjning

  Möjligheterna att försörja sig. Fjällborna. Vi är på sidan. Jordbruket sysslar inte folk mycket med nu. Allt arbetsdugligt folk, ungdomar och pojkarna har invaggat sig i föreställningen att Stekenjokk ska vara deras framtid. Det finns gårdar med söner där var son har egen bil.

  Jordbruket har spelat ut sin roll.

 

Turismen

  Numera ser vi tyvärr mycket turister sommartid även i Vardofjäll. Nu är det ledigt för turister och de som har semester. Det säljs fiskekort på sjöarna. Semesterfolk och turister ligger där så det vimlar av tält runt Gottersjön sommaren igenom. Turisthotellet i Kittelfjäll har haft en förläggning överst i Gottersjön, där de har legat hela sommaren. De har haft kanoter, ibland har det varit tio kanoter. Det är inte som att det skulle vara någon ödebygd sommartid. De som har semester kan ligga ute i veckotal.

  Nog bör turismen utvecklas mer i Vilhelmina. I Lycksele är helt annat för turismen. Det är en sammanhängande turistled från Finland, över Umeå, Lycksele och ända till Mo i Rana.

 

Vattenutbyggnaden

  Erik Thomasson: Vill ni att Fättjaur ska höjas 30–40 meter till en stor sjö från Fättjaur nästan ända upp till Petrus gård?

  Petrus Holmgren: Nej, det är vi direkt emot. Det är så liten höjdskillnad från Fättjaur till Avasjö, 37,4 meter. Ska Fättjaur upp så att det ska gå att tappa vatten till Ransaren, går allt betesland bort för samerna. Det vore det olyckligaste som kan ske för samernas renskötsel. Fisket blir också förstört. Det blir så förfulat. Det är bra att det finns en plätt oförstörd fjällnatur.

 

Norgeresor

  Erik Thomasson: Det vore roligt om Petrus ville berätta hur de förr färdades till Norge med sina fåglar och sålde och köpte annat i Norge.

  Petrus Holmgren: Jo, när de i början körde över till Norge, för Tjåkkålaanläggningen har kommit till i senare tid. De började köra trafik till Norge före det fanns något hus i Tjåkkåla. Då övernattade de vid Tjåkkåla. Det finns en stor sten bara öster om husen. Där låg körkarlarna och hästarna. Om vädret var från öster eller väster var sak samma, då tog körsvennerna skydd på baksidan, den lugnare sidan. Då körde bönderna upp den gamla färdstugan i Tjåkkåla. Stugan hade de köpt i eget intresse från Marsliden. Sedan körde Eriksson-sönerna dit en bod från Lövberget. Den lilla boden har jag flyttat upp, den står bredvid färdstugan. Det blev en evig skillnad.

  Jag har varit med på de färderna många gånger, sedan det blev husrum för att ta in hästarna i Tjåkkåla. Ibland var vi 20 körsvenner som körde på en gång från Klimpfjäll till Tjåkkåla. Sedan körde vi ända ned till Mosjön i Norge. Det är 12 mil från Kroken till kusten. På den tiden fanns inga kontanter. Det var riporna som fjällfolket jagade, smör. Smöret kostade 1,50 kronor. Riporna fick vi 27 öre per styck. Jag har själv kört dit ripor och sålde. Ändå var norrmännen så nogräknade, riporna skulle var fläckfria, det fick inte finnas blod på fjädrarna. Då fick man tio öre mindre.

  Från Klimpfjäll till Mosjön tog det i regel 14 dagar fram och tillbaka.

 

Fångsgropar

  Jag har följt Manker upp till Remdalen. Vi tänkte gå till Daningssjöarna. Där finns tre stalotomter. Det är stora, många, många meter tvärs över. De ligger på en kulle som är lika jämn som bordet. Men det blev inte. Han har också slutat. Han har räknat fångstgroparna överst i Gotterjaur, bara ovanför båthuset. Det finns 36 fångstgropar där, bara en liten bit från Gotterjaur.

 

Levi Johansson

Erik Thomasson: Du är kusin till Levi Johansson, kan du berätta lite om honom.

Petrus Holmgren: Han blev inte så länge hemma i Stornäs. Det var min mormor som hade Levi Johansson medan han var liten. Han var två år äldre än jag. Men då gifte sig modern med en änkling i Raukasjö och tog Levi Johansson dit. Jag minns inget mer av Levi Johansson. Då jag var 20 år var jag i Jämtlands sköna dalar och högg timmer. Då jag slutade där, de hade en gammal inspektor i Gäddede som jag var in hos. Han talade om att han hjälpe Levi Johansson mycket när han började vara i skolan. Han har gott förstånd, Levi Johansson, sade han. Bara det skulle gå bra för honom, så att han nyttjade sitt stora förstånd på rätt sätt så att han inte kom på sidan. Levi Johansson brukade fiska med mig när han ett par gånger var upp till Stornäs. Han var ute på sjön jämt. Han blev hedersdoktor. Han dog för tre år sedan.

 

Bosättningen i Vardofjäll

  Erik Thomasson: Du flyttade ganska sent från Stornäs till Vardofjäll. Du var nära 60 år när du flyttade. Vad bestämde att du och Maria skulle flytta dit?

  Petrus Holmgren: Det var ingen ny trakt, Vardofjäll, för mig. Jag känner varenda fjälldal i hela Västerbotten, och lite mer än det. Jag och hon hade gått över Vardofjäll så vi visste var det låg. Hon var från Norge. Vi hade gått över där till Skalmodal i unga år. Pojkarna som är hemma nu hade varit uppe i Remdalen och jagat ripor, så nog hittade de till Vardofjäll. Då hade jag bestämt mig för att flytta upp dig. Orsaken var…

 

 

Bandet slut, forts band 811.